Markarbete i Äppelviken – gropen som avgör om trädet överlever
Ett större träd som planteras kostar en del, och det som avgör om det överlever och växer är nästan aldrig trädet. Det är gropen det sätts i.
Det vanliga felet är att gräva ett hål som är precis lagom stort för rotklumpen och fylla runt med den jord som grävdes upp. Om marken runt om är packad – vilket den nästan alltid är på en etablerad tomt – blir hålet då en kruka: rötterna växer runt i den goda jorden och kommer aldrig ut.
Trädet ser bra ut i två eller tre år medan det lever på gropens resurser, och tynar sedan. Vid det laget kopplar ingen samman det med planteringen.
Det som krävs är en grop som är bred snarare än djup, med sidor som luckrats så att rötterna kan ta sig ut, och en återfyllning som inte är så mycket bättre än marken runt om att rötterna vill stanna.
Begär kostnadsfri offert →Detta ingår
- Bedömning av markens beskaffenhet där trädet ska stå
- Grop dimensionerad efter rotklumpen, bred snarare än djup
- Uppluckring av gropens sidor så att rötterna kan ta sig ut
- Återfyllning med jord anpassad till den omgivande marken
- Kontroll av att vatten kan sjunka undan ur gropen
- Stöd och förankring av trädet under etableringstiden
- Genomgång av bevattningsbehovet de första säsongerna
Så går det till
Platsen bedöms
Vi tittar på jorden, på hur vatten rör sig och på vad som finns i marken. Ett stort träd ska stå länge och platsen ska tåla det.
Gropen grävs bred
Bredden är viktigare än djupet – rötterna växer ut åt sidorna, inte rakt ned. En djup smal grop är sämre än en bred grund.
Sidorna luckras
Släta grävda sidor i packad jord blir en barriär. De rivs upp så att rötterna hittar ut i den omgivande marken.
Återfyllning
Jorden som fylls tillbaka blandas så att den inte är dramatiskt bättre än marken runt om. Annars stannar rötterna kvar.
Förankring och skötselråd
Trädet stöttas under etableringen och ni får veta hur mycket vatten det behöver de första säsongerna.
Markarbete Äppelviken i hela Bromma
Krukeffekten är det man ska förstå och den är kontraintuitiv. Instinkten är att ge trädet så bra jord som möjligt, men om gropens jord är mycket bättre än marken runt om har rötterna ingen anledning att lämna den. De växer i cirkel inne i gropen, och när trädet blir större räcker inte gropens volym längre. Då tynar det, eller så blir det instabilt eftersom rotsystemet är för litet i förhållande till kronan. Rätt metod är att fylla med jord som är förbättrad men inte främmande, och framför allt att luckra gropens sidor så att gränsen inte blir skarp. Det andra som är värt att veta är att bredd slår djup. Rötterna på de flesta träd växer ut åt sidorna i de översta decimetrarna där syret finns, inte rakt ned. En grop som är dubbelt så bred som rotklumpen och bara något djupare är därför bättre än en djup och smal. Ett träd som sätts för djupt får dessutom problem vid rothalsen och kan tyna långsamt av det ensamt. Det tredje är vattnet: kontrollera att gropen inte står full efter regn. Ett träd i en grop som samlar vatten dränks under vintern, och den kontrollen tar en timme efter ett rejält regn.